Gunnar Olofsson: Palestinska liv räknas!

Palestinska liv räknas!

Efter att tre arabisk-israeliska medborgare inom ett enda dygn dödats i olika våldsamheter i de eftersatta palestinska områdena i Israel, skrev Sheren Falah Saab på twitter: "Mitt namn är Sheren. Jag är arabisk medborgare i staten Israel, och arabiska liv räknas". Hon avslutade inlägget med en ny hashtag: #Arab_Lives_Matter - ett eko av "Black Lives Matter"-rörelsen i USA. Sherens budskap har nu spridits runt om i världen på olika språk.

Israels 20% palestinsk-arabiska medborgare lever generellt under sämre förhållanden än den judiska majoriteten. De palestinska samhällena är mer trångbodda, med sämre service, sämre skolor och sämre infrastruktur. 50.000-60.000 hus saknar bygglov - och kan inte byggas ut - vilket hela tiden förvärrar situationen. Utanförskap, arbetslöshet och sociala konflikter skapar en effektiv grogrund för kriminalitet - och hittills i år har 92 palestinier dödats i olika uppgörelser.

Nyligen tog den nya israeliska koalitionsregeringen, efter många års försummelse, ett första initiativ genom att sluta ett avtal med den palestinska staden Umm al-Fahm om utbyggnad av 15.000 nya bostäder tillsammans med köpcentra och annan företagsamhet. Ett avtal värderat till runt 250 miljoner US Dollar. Borgmästaren i staden, Samir Mahameed, är nöjd med beslutet: "Det är ett historiskt steg framåt efter år då bara judiska samhällen skrivit på sådana avtal". "Det är goda nyheter för unga par" som behöver egen bostad, och "kommer att minska våldet i det arabiska samhället".

Men den senkomna satsningen på de arabiska samhällena kommer inte att lösa problemet med den inbyggda och systematiska ojämlikheten i Israel, där över 50 lagar aktivt diskriminerar landets icke-judiska medborgare. En del varnar till och med för ökad åtskillnad, eftersom israeliska palestinier framöver kanske inte behöver "tvinga sig in" i de judiska samhällena för att få plats. Eller för att citera tidigare Hus- och Byggnadsministerns, Yoav Galant, syn på israelisk demokrati: "Det är idag en särskild del av den arabiska befolkningen som är tvingad att finna en plats i judiska städer, fast de två folkgrupperna inte nödvändigtvis vill leva grannar med varandra".

Hellre satsning på arabiska samhällen än minskad apartheid, alltså? Och när skall för övrigt palestinska liv på det ockuperade Västbanken - där israelisk militär hela tiden skjuter ihjäl människor - börja räknas? Vad säger våra politiker? Räknas palestinska liv för dem?

Gunnar Olofsson